Ni kan aldrig gissa vad som hände igår när jag skulle motionera Jasmine. Jo, det var så här: Att jag hade tänk släppa Jasmine i paddocken så att hon kunde göra sig av med lite energi som hon samlat på sig de senaste vackorna. Så medans jag skrittde fram Jasmine på asfaltsvägen så blev ridskolehästarna insläppta i hagen intill och då börjar Jasmine takta, men jag trodde ju förstås att det var för att det blåste som tusan.

Men så kommer vi fram till paddocken, jag släpper henne och hon börjar bocka och galoppera som tusan, det såg livsfarligt ut. Samtidgt som hon sprang så gnäggade hon också, antagligen för att hon var ensam nere på ridbanan. Hon gick inte ens att få stopp på. men tillslut så fick jag fast henne när hon ställde sig i ena hörnet. Phu! Detta var det värsta jag vart med om i hela mitt liv tror jag allt, alla tvärnitningar vid staketet, jag trodde nästan hon skulle riva upp sin skada igen.