Igår när jag red så var Jasmine väldigt pigg och låg på som tusan, vilket såklart är väldigt bra att hon har en bjudning frammåt, det är en del av hela läkningspocessen, att hon ska vilja gå frammåt.

Hon var väldigt svår att få att gå i en avslappnad skritt samt i ett långsammare tempo i traven. Men medan hon ändå var så pigg och ville trava, så slipade jag lite på några förlängd steglängd/ökad trav. Nu när hon är pigg så älskar hon att rida snett igenom i en ökad trav. Det är så himla roligt att känna, för innan vi hittade skadan så gick hon knappt ens frammåt.

En stund innan jag hade tänkt att galoppera så hände något märkligt. Jasmine gick runt i flera varv och var jätterädd för.. ingenting?! Vi gissade på att hon blev rädd för sin skugga, haha! Knäppa ponny. Galoppen gick väldigt bra, i vänstern så kan man samla henne och ha henne i en väldigt lugn galopp samtidigt som hon är kvar i den låga formen. I höger varvet är jag glad bara hon galopperar, haha. Hon är väldigt oliksidig nu. Jag vet inte om det beror på skadan eller för att hon helt enkelt inte är genomarbetad, hon har ju trots allt knappt gått på böjt spår sedan i december. Tiden får utvisa helt enkelt.